Maja Starchild

Dagens tema: Glädje

Sitter här vid datorn, har en bok med dikter bredvid mig, som jag läser lite smått i, och lyssnar på ose från köket när Fredrick lagar mat och även nyhetsreporten på tv'ns röst lite svagt. Ska snart klicka upp youtube och lyssna på lite musik också. Det har varit en riktigt lyckad dag idag. Eller ja det mesta av "idag" är ju ändå igår just nu, då klockan är väldigt mycket efter tolvslaget. 02:52 för att vara exakt.

Det började med att jag plötsligt vaknade till och insåg att jag hade glömt att ställa klockan. Så jag hade tur att jag lade mig hyfsat tidigt och kunde vakna i tid. Klockan tio skulle jag nämligen vara hemma hos Sofie. 

Ja, klockan 8:00... (Tog en paus i skrivandet då Fredrick lästa upp en dikt från boken för mig nyss.) 
I alla fall klockan åtta vaknade jag första gången, insåg att jag kunde sova en timme till men somnade aldrig. Låg och vilade ögonen ett tag och lyssnade til julmusik men snabbt därefter hämtade jag in ltie fruskot till rummet och satt i sängen och tittade på tv. Sedan började jag städa. Hade nämligen bjudit hem kompisar senare på dagen. I alla fall för att hålla sig till kronologisk tidsordning så stack jag sedan hem till Sofie. Väl där så fixade vi varandras hår, fast tyvärr regnade när vi skulle ner till skolavslutningen så frisyrerna var inte så hållbara trots hårsprayen. Jag hade fjärilar i håret, hihi 
Sofie och jag gick i alla fall en snabbis till mig påvägen neråt mot Renströmmen, hade nämligen glömt Sofies julkapp och mina pengar.
Vi hade gått i god tid eftersom vi hade klackade skor och ville kunna ta det lugnt ner, gå lite långsammare än vanligt. trots det kom vi ner 20 minuter innan hon skulle möta sina klasskamrater och 40 minuter innan själv avslutningen började. Så där stod vi under tak vid en port. Då passade vi på att byta julklappar med varandra. Det var skoj, då Sofies ansikte sprack upp i glädje nör hon öppnade presenten.

Sedan satt jag därinne på bänkarna med mina klasskamrater och Sofie satt på andra sidan med sina klasskamrater. Jag lyssnade på alla underbara sångframtrdanden, fick till och med gåshud när en tjej sjöng. Allt var så vackert, precis som det ska vara.^_^

Nu har klockan 3:01 och jag har fortfarande långt ifrån beskrivit hava dagen ens, och jag har redan massa text. Jag undrar om folk orkar läsa allt detta....

I alla fall efter avslutningen fööjde jag med Diana, Tesse, Emma, Emelie och Linda på stan. Vi skulle fika/äta någonstans och fira att vi fått jullov. Det var himla mysigt och kul att bekanta sig med ltie nya personer, det är ju främst Diana och Tesse jag känner sen innan. Vi hade det i alla fall roligt. Jag mötte många roliga personer på stan också. På kupolen där vi eefter många om och men hamnade för att äta, satt även mina kusiner. Sedan kom även Nadja och Martin till fiket ett tag och var sociala. De behövde vila mellan all julklappshandel, plus att jag skulle få pengar av Nadja.

Sedan så var det dags att träffa alla vid gottoteket. Men de andra åkte från stan så var det fortfarande ett tag kvar, men itne tillräöckligt för att gå hem imellan, så jag gick bara och köpte tuggumi. Träffade Nadja och Martin igen när jag skulle vänta på allt annat folk. 

Försst kom Emma, efter henne Carro och sen ävan Sophia och Andreas. Sofie och Fredrick ringde och sade de skulle komam senare, så vi alla vandrade hemåt till mig. Satt bar aoch softade och lyssnade på musik först. Efter en timme så gick vi till Ica och Netto för att köpa snacks och dricka. 

Hemma hos mig igen såg vi på en dålig film, och de första började droppa efter filmens slut. 
Sedan så spelade Sophia, jag, Carro och Andreas Twister himla kul var det. Efter det satt vi bara och snackade om intressanta saker. Vid tio på kvällen så vaknade Fredrick till som hade vilat ett tag, så vi snackade ett tag till sedan var det dags för Sophia att ta sista bussen hem, då följde vi alla med till busshållplatsen. Jag fick ny energi och även Carro. Så hon bestämde sig för att vara med oss ett tag till istället för att gå hem som hon först tänkt.
När sophias buss gått så gick Andreas hem och vi andra gick hem till mig. Vi bytte till lite varmare kläder och satt och snackade ett litet tag, för att sedan fortsätta ut.

.- Först'en in i bussen, ropade Fredrick och sprang iväg. Jag bara vad håller han på med, eftersom jag trodde det var en buss som tillfälligt stod där att det var några på resa eller något liknande, att det var privat i alla fall. Men så var inte fallet. Det var typ frälsningarmén som bjöd på fika. Därinne var Håkan, min före detta mattelärare från första åren på Kungsgård. Det visade sig att han och Fredrick kände varandra.  Blev skapligt förvånat haha, sambandet var tydligen en fritidsgård han jobbat på och Fredrick brukade gå till.
På tal om fredrick så ropade han precis att maten var klar, mums,. är vrålhungrig. [3:19] Ska äta tillbaka senare.

3:35 Har ätit Nudlar och kyckling och sett på Xena- krigarprinsessan.
Vi satt i alla fall därinne och samtalade samt spelade lite kort, fick även lyssna på högljuddda besökare som sjöng falskt. Vi kände sedan att det var dags att gå vidare. Gick neråt längs drottninggatan. Hittade torget vid kyrkan och hotellet därnere, Vi gick mot den stora grannen där mitt i, Fredrick sprang in under den och lekte koja, jag följde efter in, bara det att jag var klantig.... Slog i huvudet på en tjock gren jag inte böjde mig för och fick en flisa i handen när jag skulle ta emot mig och satte mig pladask på rumpan.  Hade dunkade huvudvärk i nästan 15 minuter. Vi gick en massa i all fall, det slutade med att vi hamnade hemma hos Carro. Var där ett tag och pladdrade på om allt och inget, vilade ett tag. Käbndesedan jagkunde somna närsom och insåg att vi behövde gå hem för att inte somna hemma hos henne.
Så nu är vi framme i nutid, här i Fredricks lägenhet. Hans bror är här också, vilket är vanligt på helger. ^_^

Nu har jag i alla fall skrivit av mig om mitt härliga dygn av firandet av jullovets början.
Hoppas ni som orkade läsa allt har haft en trevlig läsning, nu ska jag mysa med Fredrick. ;)

Meningen med livet

I många böcker och filmer tar de upp vad som är meningen med livet. I liftarens guide till galaxen bland annat. Svaret i den boken blir de som uindrade väldigt besvikna på, och förstår inte vad han de fick svar av menade med det. De känner att den otåliga inväntan på svaret inte var värd något, man kan känna på sig att de ångrar att de frågade. Fast de vile ju så innerligt veta.

Är man den romantiska typen skulle man säga "att älska" är vad livet går ut på. Som buddhist tror man på att nå upplysningen som livets mening, nördar inom matematik kanske svarar att svaret är att lära sig så många decimaler på Pi som möjligt. Ja, alla har vi olika svar grundade på våra tro och egna erfarenehter.
"Vad är meningen med livet?" Den frågan har de allra flesta ställt sig själv ett fleratl gånger, Jag vågar säga att vi alla har funderat kring livets och dess betydelse. För vi alla kommer i svackor då och då, då man undrar "Varför lever jag?" Vad gör jag för nytta i livet?"

Om du skulle frågat mig när jag var 5 år skulle jag ha svarat "att bli brandman" med en seriös röst, för det var vad jag var inne på då, Jag var helt galen i brandbilar och brandmänn och jag skulle absolut bli en själv och ha egna bandbilar. Många år i rad önskade jag mig ständigt nya brandbilar, både i födelsedagspresent, namnsdagpresent och julklapp, ja när än folk undrade vad jag ville ha. När jag var tio skulle jag förmodligen sagt något i stil med "kärlek".
När jag var runt 12 år och vi i min familj diskutera kring detta utifrån böcker vi hade läst (ja min familj var och är vi alla läslusar), så skulle jag finurligt ha svarat "meningen med livet är att söka meningen med livet", och med det menade jag att vi alla hade olika meningar med livet och vi var tvugna att söka redan på det själva genom att leva livet.  
Nu idag vet jag inte om jag har något konkret svar om någon skulle fråga mig. Däremot tror jag att livet, det har vi fått av den enkla andledningen att vi ska leva ut det på bästa sätt, njuta av det vi gillar och fokusera på det bra i livet, tränga undan och mosa det dåliga som existerar.

Säg ja till livet och sluta försöka fundera ut logiska eller krånglande svar på vad meningen med livet är, lev bara livet som du vill det så blir det bäst!

Tack och hej för mig, mina ögon orkar inte hålla sig öppna länge till för att skriva bokstäverna i rätt ordningsfljd att bilda rätt ord.......

Är uppmuntran vägen till framgång?

Sådana människor, som uppmuntrar. Ger komplimanger och förklarar för människor att dem är värda livet, att de ska kämpa för att nå sina drömmar. Finns det för få av dem?

Är världen överröst med uppmuntrande människor?

Finns det någon för alla som gör allt för att just du ska må bra, uppmuntrar dig att uppleva ditt liv på bästa sätt, förverkliga dina drömmar?

Dessa frågor tycket jag texten Sådana Människor tar upp, som är tagen från diktsamlingen "Jag behöver busschauffören" skriven av Solja

Tyvärr upplever inte alla att dem har någon som finns där, som lyssnar och förstår.

Jag skulle vilja uppmuntra dig att tänka på hur viktig just du kan vara för en person i din närhet. Det måste såklart finnas gränser, då vi inte kan ge alla vad de vill ha. Vi har alla begränsat med tid och det gäller att ägna sin tid med dem som har störst betydelse.

"Det kryllar inte av sådana människor som man skulle kunna ha den där direktkontakten med..."

"Det kanske finns en sju åtta stycken för dig lämpade människor". Med dessa meningar tror jag hon vill säga att det är få som verkligen finns där för dig, så som du behöver, och att det kan vara svårt att hitta rätt bland alla.

Fraserna säger mig även att vi behöver kritisera relationerna, för att hitta de människor som är lämpade för oss, lämpade för att uppmuntra oss i rätt mängd och ord. Så vi verkligen uppmuntras på riktig och kan ta åt oss uppmuntran.

Diktens avslut "Och han, den där som är så lyckligt parbildad, han kanske valde så där som man väljer mellan olika tvättmedelssorter.". Den meningen säger mig att det slumpvis väljs mellan vännerna på både gott och ont, vilka du ska anförtro dig åt, som ska få den livsviktiga uppgiften att få uppmuntra dig.

Egentligen finns det nog rätt många människor som passar just dig, men att slumpen avgör vilka som hamnar i just din vänkrets.

För att lyckas i livet behöver vi alla uppmuntran från andra. Ensamma blir det svårare att nå våra drömmar. Därför tror jag att uppmuntran är vägen till framgång när det gäller att hitta sig själv, att känna att man duger.

"Lyckliga familjen"

Finns den? Ja, här är en bild med det namnet som är ett foto av Bror Hjorth.

Föräldrar behöver uppmuntra sina barn att gå sin egen väg, följa sina mål. Själv har jag blivit mycket uppmuntrad av båda mina föräldrar.

Man minns alltid uppmuntrande ord och personer som uppmuntrar. Något man fick höra som liten kan hålla än uppe hela livet om än länge i alla fall.

Även om mina föräldrar inte alltid gillar vad jag gör så hindrar dem mig inte att göra vad jag vill. De är medvetna om hur viktig uppmuntran är och att jag får gå min egen väg.

Jag får vara mig själv, de värdesätter mig inte på vilka vägar jag går utan att jag följer min vilja. Visserligen finns det gränser, de skulle inte tillåta mig att skada mig själv eller andra.

De som lyssnar och ser mig, är dem som jag i min tur uppmärksammar, lyssnar och tror på. Det blir ungefär som en sluten cirkel av påverkan av varandra.

Precis som på bilden. Barnet kommer i centrum och blir sedd av mamma och pappa. Föräldrarna älskar sitt barn och vill försöka förstå barnets behov.

För Vem har inte behov av att bli älskad?

Alexandra är en vän till mig, som har uppmuntrat mig till att undersöka vem jag själv är genom att testa olika stilar, för att hitta vad som är bekvämt för mig.

Daniella en annan vän till mig, har uppmuntrat mig till att visa för andra vem jag är, uppmuntrat mig att prata offentligt och annat som har hjälpt mig att våga mer, uppmuntrat mig till att ta för mig av livet.

All denna uppmuntran är vägen till framgång hos mig själv som person. Den krävs för att vi ska hitta oss själva, och det är lyckat att finna sig själv, för inte förrän då tror jag att vi kan bli lyckliga. Lycka är framgång!

Utan uppmuntran skulle vi bara sjunka in i hos själva, och det skulle då bli svårt att följa våra drömmar, för ensam är inte alltid stark. Vår inre styrka bygger på positiva händelser och uppmuntrande ord. Det är svårt att utan andra intala sig att man är bra, får man ingen uppmuntran för det man gör så är det lätt att man inte tror på sig själv.

Att mina vänner intresserar sig för vad jag tänker har en effektiv uppmuntran på mig. Utan att ha fått något gehör och intresse från andra skulle jag inte vara den jag är idag. Då skulle jag kunna vara ensam och övergiven och endast följa andras drömmer, genom att göra som de säger. Det, eftersom jag inte skulle våga ha egna åsikter eller tro på mina egna drömmar.

För att inse att du har huvudrollen i ditt eget liv är uppmuntran, vägen till framgång, och det är precis vad jag tycker bilden About a girl säger.

Det gäller att tänka sig själv som kvinnan i fokus, men ändå se alla andra runtikring. Att många är lika varandra till utseendet men att få sticker ut uppfattar jag att det handlar om att för oss som person tycker vi att vissa personer har en mycket större roll, medan de övriga smälter ihop och inte kan påverka lika mycket som de andra två. Som till exempel för mig så är det som Daniella och Alexandra säger viktigast för mig, och det de andra kompisarna säger bryr jag mig inte lika mycket om, även om jag lyssnar.

Det är precis det som bilden säger mig när jag ser på den.

Jag tycker det är viktigt att du inte bryr dig om vad alla andra tycker och tänker. För det går inte att anpassa sig till alla andra.

Vem skulle klara av att bli älskad av alla?

Vi behöver visa intresse för vad andra gör, berätta att deras ansträngningar är värdefulla och behövs, visa uppmuntran för vad dem strävar efter. För vi mår bra av att andra visar sitt intresse, uppskattning och uppmuntran och om vi alla tänker på det, så vinner vi alla på det i längden.

En gyllene regel är att "Behandla andra, som du själv vill bli behandlad".