Maja Starchild

Är uppmuntran vägen till framgång?

Sådana människor, som uppmuntrar. Ger komplimanger och förklarar för människor att dem är värda livet, att de ska kämpa för att nå sina drömmar. Finns det för få av dem?

Är världen överröst med uppmuntrande människor?

Finns det någon för alla som gör allt för att just du ska må bra, uppmuntrar dig att uppleva ditt liv på bästa sätt, förverkliga dina drömmar?

Dessa frågor tycket jag texten Sådana Människor tar upp, som är tagen från diktsamlingen "Jag behöver busschauffören" skriven av Solja

Tyvärr upplever inte alla att dem har någon som finns där, som lyssnar och förstår.

Jag skulle vilja uppmuntra dig att tänka på hur viktig just du kan vara för en person i din närhet. Det måste såklart finnas gränser, då vi inte kan ge alla vad de vill ha. Vi har alla begränsat med tid och det gäller att ägna sin tid med dem som har störst betydelse.

"Det kryllar inte av sådana människor som man skulle kunna ha den där direktkontakten med..."

"Det kanske finns en sju åtta stycken för dig lämpade människor". Med dessa meningar tror jag hon vill säga att det är få som verkligen finns där för dig, så som du behöver, och att det kan vara svårt att hitta rätt bland alla.

Fraserna säger mig även att vi behöver kritisera relationerna, för att hitta de människor som är lämpade för oss, lämpade för att uppmuntra oss i rätt mängd och ord. Så vi verkligen uppmuntras på riktig och kan ta åt oss uppmuntran.

Diktens avslut "Och han, den där som är så lyckligt parbildad, han kanske valde så där som man väljer mellan olika tvättmedelssorter.". Den meningen säger mig att det slumpvis väljs mellan vännerna på både gott och ont, vilka du ska anförtro dig åt, som ska få den livsviktiga uppgiften att få uppmuntra dig.

Egentligen finns det nog rätt många människor som passar just dig, men att slumpen avgör vilka som hamnar i just din vänkrets.

För att lyckas i livet behöver vi alla uppmuntran från andra. Ensamma blir det svårare att nå våra drömmar. Därför tror jag att uppmuntran är vägen till framgång när det gäller att hitta sig själv, att känna att man duger.

"Lyckliga familjen"

Finns den? Ja, här är en bild med det namnet som är ett foto av Bror Hjorth.

Föräldrar behöver uppmuntra sina barn att gå sin egen väg, följa sina mål. Själv har jag blivit mycket uppmuntrad av båda mina föräldrar.

Man minns alltid uppmuntrande ord och personer som uppmuntrar. Något man fick höra som liten kan hålla än uppe hela livet om än länge i alla fall.

Även om mina föräldrar inte alltid gillar vad jag gör så hindrar dem mig inte att göra vad jag vill. De är medvetna om hur viktig uppmuntran är och att jag får gå min egen väg.

Jag får vara mig själv, de värdesätter mig inte på vilka vägar jag går utan att jag följer min vilja. Visserligen finns det gränser, de skulle inte tillåta mig att skada mig själv eller andra.

De som lyssnar och ser mig, är dem som jag i min tur uppmärksammar, lyssnar och tror på. Det blir ungefär som en sluten cirkel av påverkan av varandra.

Precis som på bilden. Barnet kommer i centrum och blir sedd av mamma och pappa. Föräldrarna älskar sitt barn och vill försöka förstå barnets behov.

För Vem har inte behov av att bli älskad?

Alexandra är en vän till mig, som har uppmuntrat mig till att undersöka vem jag själv är genom att testa olika stilar, för att hitta vad som är bekvämt för mig.

Daniella en annan vän till mig, har uppmuntrat mig till att visa för andra vem jag är, uppmuntrat mig att prata offentligt och annat som har hjälpt mig att våga mer, uppmuntrat mig till att ta för mig av livet.

All denna uppmuntran är vägen till framgång hos mig själv som person. Den krävs för att vi ska hitta oss själva, och det är lyckat att finna sig själv, för inte förrän då tror jag att vi kan bli lyckliga. Lycka är framgång!

Utan uppmuntran skulle vi bara sjunka in i hos själva, och det skulle då bli svårt att följa våra drömmar, för ensam är inte alltid stark. Vår inre styrka bygger på positiva händelser och uppmuntrande ord. Det är svårt att utan andra intala sig att man är bra, får man ingen uppmuntran för det man gör så är det lätt att man inte tror på sig själv.

Att mina vänner intresserar sig för vad jag tänker har en effektiv uppmuntran på mig. Utan att ha fått något gehör och intresse från andra skulle jag inte vara den jag är idag. Då skulle jag kunna vara ensam och övergiven och endast följa andras drömmer, genom att göra som de säger. Det, eftersom jag inte skulle våga ha egna åsikter eller tro på mina egna drömmar.

För att inse att du har huvudrollen i ditt eget liv är uppmuntran, vägen till framgång, och det är precis vad jag tycker bilden About a girl säger.

Det gäller att tänka sig själv som kvinnan i fokus, men ändå se alla andra runtikring. Att många är lika varandra till utseendet men att få sticker ut uppfattar jag att det handlar om att för oss som person tycker vi att vissa personer har en mycket större roll, medan de övriga smälter ihop och inte kan påverka lika mycket som de andra två. Som till exempel för mig så är det som Daniella och Alexandra säger viktigast för mig, och det de andra kompisarna säger bryr jag mig inte lika mycket om, även om jag lyssnar.

Det är precis det som bilden säger mig när jag ser på den.

Jag tycker det är viktigt att du inte bryr dig om vad alla andra tycker och tänker. För det går inte att anpassa sig till alla andra.

Vem skulle klara av att bli älskad av alla?

Vi behöver visa intresse för vad andra gör, berätta att deras ansträngningar är värdefulla och behövs, visa uppmuntran för vad dem strävar efter. För vi mår bra av att andra visar sitt intresse, uppskattning och uppmuntran och om vi alla tänker på det, så vinner vi alla på det i längden.

En gyllene regel är att "Behandla andra, som du själv vill bli behandlad".