happines
Idag när jag gick till Sofie, så var jag glad, för att jag skulle hem till henne.
Tog ett glädjeskutt och kände hur den ena skon höll på att halka av, förvånad och rädd att tappa den utropade jag ett "Wooh". Hade precis gått förbi ett mamma och hennes barn också, jag såg mamman titta konstigt på mig över biltaket... haha!
Väl hos Sofie såg vi på film i alla fall =)
Sen när jag skulle hem igen, så var jag fortfarande glad. Glad över att ha henne och alla andra mina vänner i mitt liv, som bryr sig så mycket om mig. <3
Tänkte då att dem flesta av dem säger att dem tycker om mig för att jag jämt är så positiv och glad. Tänkte tanken att jag skulle sluta upp med det för att se om dem brydde sig ändå, men sekunden efter jag tänkt den tanken så kom jag på att det skulle jag nog inte klara av. Det ha hänt hemska och tråkiga saker, och som längst har jag bara varit nedstämd i 2-3 dagar, och det var en gång. Det var hemskt att inte kunna le och vara glad, kände inte igen mig själv. Fast det var traumatiskt det som hänt då, så det är väl förståeligt antar jag. Trots denna händelse ryckte jag upp mig rätt så snabbt tyckte jag(!)
Aja nu ska vi inte prata hemska minnen här, jag som är så glad. =)
Jag vill till Fredrick, sova hos honom. Det är en sån härlig känsla att somna intill honom, och vakna upp på morgonen och titta på honom. Det ger en viss trygghet. ;)
Fast han är nog inte hemma, eller så såg han bara inte mitt mess förut idag.
Kunde inte ringa, måste skära ner på mobilsamtal för annars tänker pappa spärra mobilsamtal igen för att det blir för dyrt... xD
Oskyldig *blink, blink*. Jag menar jag ringer aldrig till mobiler från hemtelefon. Eller? Hehe.
Puss på alla mina få läsare ;)
Tog ett glädjeskutt och kände hur den ena skon höll på att halka av, förvånad och rädd att tappa den utropade jag ett "Wooh". Hade precis gått förbi ett mamma och hennes barn också, jag såg mamman titta konstigt på mig över biltaket... haha!
Väl hos Sofie såg vi på film i alla fall =)
Sen när jag skulle hem igen, så var jag fortfarande glad. Glad över att ha henne och alla andra mina vänner i mitt liv, som bryr sig så mycket om mig. <3
Tänkte då att dem flesta av dem säger att dem tycker om mig för att jag jämt är så positiv och glad. Tänkte tanken att jag skulle sluta upp med det för att se om dem brydde sig ändå, men sekunden efter jag tänkt den tanken så kom jag på att det skulle jag nog inte klara av. Det ha hänt hemska och tråkiga saker, och som längst har jag bara varit nedstämd i 2-3 dagar, och det var en gång. Det var hemskt att inte kunna le och vara glad, kände inte igen mig själv. Fast det var traumatiskt det som hänt då, så det är väl förståeligt antar jag. Trots denna händelse ryckte jag upp mig rätt så snabbt tyckte jag(!)
Aja nu ska vi inte prata hemska minnen här, jag som är så glad. =)
Jag vill till Fredrick, sova hos honom. Det är en sån härlig känsla att somna intill honom, och vakna upp på morgonen och titta på honom. Det ger en viss trygghet. ;)
Fast han är nog inte hemma, eller så såg han bara inte mitt mess förut idag.
Kunde inte ringa, måste skära ner på mobilsamtal för annars tänker pappa spärra mobilsamtal igen för att det blir för dyrt... xD
Oskyldig *blink, blink*. Jag menar jag ringer aldrig till mobiler från hemtelefon. Eller? Hehe.
Puss på alla mina få läsare ;)
Kommentarer
Postat av: Nadja
Vad mysigt du & Fredrick tsm! <3
Postat av: sofie
hihi,
du kan ju försöka att inte vara glad, men du kommer att misslyckas. det är din utstrålning som gör att vi tycker om dej och den kan du inte ändra på även om du lyckas sudda bort leendet.
Trackback
