When you say nothing at all
Precis som en sommardag...
Efter det vart det bråttom hem då jag ville hem med med cykeln och sen hinna med bussen. Visste inte riktigt hur lång tid det skulle ta... Sen i allla fall när jag var vid Söder Tull, kom en 459 precis då, men kunde ju inte ta den, skulle ju hem med cykeln. Träffade Sarah där med., vi hejade på varandra. Sen fick man fortsätta hemåt, ställa in cykeln i källaren och springa upp till lägenheten. Pratade med pappa lite, ringde till mamma och sa att jag skulle hinna med en tidigare buss och packade ihop allting och gick iväg. Sen när jag väl var vid busshållplatsen var jag där långt i förväg, så gick runt lite i solen ätandes på min glass jag tog med mig hemifrån. Träffade klasskamrater. Alltid trevligt. Snackade en liten stund innan deras buss kom. Då vandrade jag runt lite och sen tillbaka till min hållplats. Fast skuggigt där så gick över till andra sidan. Pratade med farmor lite.
Senare ringde min brorsa och frågade om jag satt på bussen. Men nej, den hade inte kommit än, väntade fortfarande. Då sa han att han skulle springa hemifrån nu och försöka hinna med den. Då såg jag bussen. Tänkte precis smsa honom och säga att det kom en till buss snart när ja ser honom komma springades. Han hann. Det trodde jag aldrig och inte han heller, hehe.
Nu sitter jag vid laptopen här nere. Har sett på Nothing Hill, superbra film, med bra soundtrack. Är lite hungrig och trött, ska sova snart.
Ha det bäst!
Kommentarer
Trackback