Ett tommrum, en saknad
Skriker. Springer genom parken. Saknar något. Eller någon. Att få krama om, skämma bort med min kärlek...
Något jag funderade över tidigare idag men som jag inte hade i tankarna när jag skrev mitt tidigare inlägg. Förrän nyss när jag påmindes när jag läste min kompis blogg om kärlek på avstånd. (Läs AlexxxIzzy's blogg http://alexxxizzy.blogg.se)
Det handlar om saknad och ett tomrum. Inget stort hål i hjärtat utan mer ett litet tomrum, en liten vrå någonstans i hörnet som inte har något innehåll. Ett kalt, kallt rum utan tapeter, inredning och möbler. Oftast är jag glad och energin liksom spritter i mig. Kroppens all delar vill åt alla håll, ett skrik släpps ut ur munnen och det känns bättre. För stunden. Men när jag har en stund över för mig själv och mina knasiga tankar då kan jag tänka på kärlek.
Kärleksförhållandet med kramar, pussar och mys som så många verkar ha eller ha haft utom jag. Ja, det är så det känns även fast jag vet att det är fler som har det som jag. Jag vill inte hacka upp mig på det och försöker leva livet så gott det går och tänka at någon gång då är det väl ändå min tur. Jag vill inte ha för brått och go genom för många misslyckanden i onödan. Behöver jag någon mer än mig själv egentligen, den frågan ställer jag mig själv. Svar på det finns det flera.
Jag har kraften att klara mig själv, men frågan är om det är vad jag vill. Extra stöd av någon i ett sånt förhållande är aldrig fel, att byta ut kudden mot en levande själ. Få en bekräftan på att jag duger som jag är. Självklart har jag vänner som stöttar mig framför allt en, och en syster och en mamma som gärna ger mig komplimanger och gör livet lättare för mig, men ibland vill man ha mer. Människan är skapt för att alltid vilja ha mer, inte vara nöjd med det man har, både sentimentalt och materiellt. Det är inte många som lär sig att vara nöjda med livet som det är, inte köpa saker för behövandets skull utan för att man vill ha. Vill, ja det är mycket man vill, man kan inte få allt, men man försöker få så mycket som möjligt, i alla fall de flesta av oss som vandrar på denna jord.
Något jag funderade över tidigare idag men som jag inte hade i tankarna när jag skrev mitt tidigare inlägg. Förrän nyss när jag påmindes när jag läste min kompis blogg om kärlek på avstånd. (Läs AlexxxIzzy's blogg http://alexxxizzy.blogg.se)
Det handlar om saknad och ett tomrum. Inget stort hål i hjärtat utan mer ett litet tomrum, en liten vrå någonstans i hörnet som inte har något innehåll. Ett kalt, kallt rum utan tapeter, inredning och möbler. Oftast är jag glad och energin liksom spritter i mig. Kroppens all delar vill åt alla håll, ett skrik släpps ut ur munnen och det känns bättre. För stunden. Men när jag har en stund över för mig själv och mina knasiga tankar då kan jag tänka på kärlek.
Kärleksförhållandet med kramar, pussar och mys som så många verkar ha eller ha haft utom jag. Ja, det är så det känns även fast jag vet att det är fler som har det som jag. Jag vill inte hacka upp mig på det och försöker leva livet så gott det går och tänka at någon gång då är det väl ändå min tur. Jag vill inte ha för brått och go genom för många misslyckanden i onödan. Behöver jag någon mer än mig själv egentligen, den frågan ställer jag mig själv. Svar på det finns det flera.
Jag har kraften att klara mig själv, men frågan är om det är vad jag vill. Extra stöd av någon i ett sånt förhållande är aldrig fel, att byta ut kudden mot en levande själ. Få en bekräftan på att jag duger som jag är. Självklart har jag vänner som stöttar mig framför allt en, och en syster och en mamma som gärna ger mig komplimanger och gör livet lättare för mig, men ibland vill man ha mer. Människan är skapt för att alltid vilja ha mer, inte vara nöjd med det man har, både sentimentalt och materiellt. Det är inte många som lär sig att vara nöjda med livet som det är, inte köpa saker för behövandets skull utan för att man vill ha. Vill, ja det är mycket man vill, man kan inte få allt, men man försöker få så mycket som möjligt, i alla fall de flesta av oss som vandrar på denna jord.
Kommentarer
Postat av: Alexxz
Du skriver jättebra ju!
Seriöst!
Du beskriver det så bra, som man verkligen
känner, eller hur man ska säga.
Fortsätt skriv! :D
Trackback
